Journalkopiorna.
Nu tror jag att journalkopiorna från Ängelholm kommit iaf :)
Fick en avi igår där de står att jag har ett rek brev på posten, måste ju vara dem!! Då är det bara att vänta på Lunds och Helsingborgs!
Sen har jag förhoppningsvis alla namn, datum osv klart :)
Förhoppningsvis får jag väl snart lite brev från socialstyrelsen och LÖF också..
Barnens sjukhus historia håller jag på med då och då, men de går lite segt!
Sen barnen kom hem i Söndags har det varit fullt upp med julpyssel här hemma, på deras dagis och detta kombinerat med jobb.
Fick en avi igår där de står att jag har ett rek brev på posten, måste ju vara dem!! Då är det bara att vänta på Lunds och Helsingborgs!
Sen har jag förhoppningsvis alla namn, datum osv klart :)
Förhoppningsvis får jag väl snart lite brev från socialstyrelsen och LÖF också..
Barnens sjukhus historia håller jag på med då och då, men de går lite segt!
Sen barnen kom hem i Söndags har det varit fullt upp med julpyssel här hemma, på deras dagis och detta kombinerat med jobb.
Anmälan.
Detta är vad jag skickat till LÖF och socielstyrelsen.
Vad vi vill anmäla:
*Läkaren i Helsingborg som inte trodde mig och Noel´s pappa när vi kom in "akut" och sökte vård för vi misstänkte ljumskbråck, blev skickade till kvälls/helg-mottagningen. (Tidig vår 2011) Läkaren kollade och klämde "lite snabbt" på Noel´s mage/ljumske. För att sedan skicka hem oss i tron att det INTE var något ljumskbråck och att vi kunde ge honom Panodil vid behov.
Det visade sig vid mycket senare tillfälle att vi föräldrar hade rätt. Vid planerad operation 3/10-11 av Retentio testis på barnkirurgen i Lund delgav vi våra misstankar som fanns kvar och det upptäcktes under operationen att vi hade rätt.
Hur kan man behandla föräldrar till en 1 ½ åring på detta sätt? Ljumskbråck kan leda till ett livshotande tillstånd om de spricker! Vad hade hänt om vi inte hade haft en operation inplanerad? Hade vår son då varit vid liv idag? Att gå nästan 8-9 månader med ljumskbråck är inte mänskligt? Det gör ont!
*Operation numer ETT okt/nov 2010 på Barnkirurgen i Lund.
Läkare/Kirurg som skulle utföra ingreppet Retentio testis valde att när Noel var sövd "testa" att dra ner testikeln/testiklarna. (Noel var då redan 1 1/2 år och vi fick information när Noel föddes att detta ingrepp SKA utföras vid exakta åldern av 1-år.) "Neddraget" misslyckades och testikeln vandra upp igen. På återbesök i maj-2011 fick vi veta att en 2:a operation är nödvändig och ska utföras AKUT pga. Noel´s "höga" ålder. Denna "AKUTA" operation ägde rum 3/10-11 då även ljumskbråcket vi tidigare sökt vård för upptäcktes och togs bort.
Är 5 månader normal väntetid för en Akutoperation?
Efter operationen fick vi föräldrar veta att "testikeln är liten och klen och nog INTE kommer klara sig" något som kunnat undvikas om Operation 1 i nov 2010 utförts i tid.
Efter operationen som utfördes den 3/10-11 har vi fått söka vård till Noel 5 gånger.
1:a gången på Capio Citykliniken i Ängelholm pga. oro att såret inte läker som det ska. Distriktsköterskan kollade såret och tyckte det såg bra ut och vi blev hemskickade.
2:a gången den 30/10-11 på akuten i Helsingborg, Noel kunde inte kissa och hade väldigt ont, grät och tog sig på pungen så vi misstänkte smärtor i såret. På sjukhuset lyckades man få Noel att kissa i en mugg, urinodling togs och vi blev hemskickade igen.
3:dje gången den 12/11-11 på akuten i Ängelholm, en läkare kollade Noel men hänvisade till Barnkirurgen i Lund pga. att det är där ingreppet utförts.
4:de gången den 14/11-11 körde vi till barnakuten i Lund efter att på morgonen ringt Barnkirurgens rådgivning. Det utlovades på telefon att m vi kom mellan 12-13 skulle vi få träffa Anna som den 3/10-11 opererade Noel. 11.15 var vi där och 12.00 blev vi inskrivna, enligt sköterskan som tog emot oss skulle detta vara ett HÖG-prioriterat fall pga. Noel´s smärta och blodet i Noel´s blöja som uppmärksammades vid inskrivningen. 15.00 kom Mette in kollade och "pillade" (på vad vi kallar en boll i Noel´s sår) vilket resulterade i att Noel grät hysteriskt. Mette sa något om att detta MÅSTE åtgärdas och sprang för att hämta en annan läkare/kirurg. Han kom in och kollade snabbt på Noel och menade på att detta INTE gjorde ont på Noel, att det är inbillning av oss föräldrar. Mette nämnde då inget om att Noel grät vid beröring eller om blodet i blöjan, varför inte säga något så viktigt?
Den manliga kirurgen/läkaren skickade hem oss och utlovade en återbesöks tid inom 14 dagar om det inte är bättre då så sätts penicillin in. Varför gjordes ingen odling för att kunna utesluta infektion osv då? Varför sattes penicillin inte in direkt?
Den 17/11-11 kom kallelsen till detta återbesök ner i brevlådan. 13/12-11 var vi välkomna tillbaka med Noel. Enligt mina beräkningar är det 31 dagar efter besöket, alltså 17 dagar efter vad som blev utlovat. Är det mänskligt att gå med smärta och infektion så länge?
Efter att jag fått denna kallelse ringde jag patientnämnden och kom i kontakt med Åsa Lindberg, jag förklarade allt och fick då frågan om jag vill gå vidare med detta och fick information om hur jag ska gå tillväga.
Den 18/11-11 Ringde jag till tid bokningen på Barnkirurgen i Lund, förklarade mitt missnöje om tidsramen på 14-dagar och bad dem avboka tiden för att få en snabbare tid. Informerade även då om mitt samarbete med patientnämnden. Ca: 10 minuter efter detta samtal blev jag uppringd av en verksamhetschef (tror jag!) jag förklarade och berättade allt. Av någon konstig anledning hade hon en tid till mig direkt?! Jag förklarade att jag inte har bil eller möjlighet att ta mig 7 mil, så hon ber mig besöka sjukhuset i Ängelholm så infektionsprover kan tas. Hon säger även i detta samtal att det uppmärksammats under Operation numer ETT i okt/nov 2010 att testikeln redan då var liten och klen, varför gjordes då operationen inte ordentligt direkt? Nu mister antagligen min son sin ena testikel pga. läkarens SLARV!
5:e gången den 20/11 där infektionsprover ÄNTLIGEN togs, något som kunnat göras mycket tidigare. Fick även veta att denna "boll" är i vägen för att såret ska kunna läka ihop och den går att ta bort, vilket läkaren tycker att den ska.
Noel är idag en hyfsat pigg 2 1/2 -åring som under ca: 1-års tid har utsatts för smärtor pga. ljumskbråck och operationer. Han har idag ont i pungen som blöder till och från, kan knappt sitta i bilbarnstol, barnmatstol pga. smärtan som uppkommer av tryck på pungen. Varje gång han kissar skriker han i smärta då det svider när urinen kommer på "bollen/såret" som ibland även blöder. Noel är vaken mycket på nätterna och har ont och får dagligen Alvedon för att slippa sin smärta. Är detta rätt behandling av ett litet barn? Jag anser att det finns brister kring Noel´s vård och bemötande av oss föräldrar på många ställen. Nu har vi fått tid den 6/12-11 på barnkirurgen i Lund för att det ska kollas om han behöver opereras eller inte. Vilket vi anser att han ska, ska han behöva ha ont mycket längre? Hur många veckor/månader till ska vår son vara fullproppad med Alvedon och ha ont? Räcker det inte med att vi ska behöva vänta på svar i 6 månader om testikeln klarar sig eller inte? 6 månader i oro om han ska behöva opereras för det igen, vilket blir en 3:dje operation pga. samma sak. Vad vi fått veta har han 1 frisk testikel, ska man inte försöka vara rädd om den då, genom att undvika sår och smärtor i pung och kring testikel.
Upprörd, arg och besviken mamma Angelica Ljunggren.
Nu måste jag göra vid mig för att springa till jobbet..
Vad vi vill anmäla:
*Läkaren i Helsingborg som inte trodde mig och Noel´s pappa när vi kom in "akut" och sökte vård för vi misstänkte ljumskbråck, blev skickade till kvälls/helg-mottagningen. (Tidig vår 2011) Läkaren kollade och klämde "lite snabbt" på Noel´s mage/ljumske. För att sedan skicka hem oss i tron att det INTE var något ljumskbråck och att vi kunde ge honom Panodil vid behov.
Det visade sig vid mycket senare tillfälle att vi föräldrar hade rätt. Vid planerad operation 3/10-11 av Retentio testis på barnkirurgen i Lund delgav vi våra misstankar som fanns kvar och det upptäcktes under operationen att vi hade rätt.
Hur kan man behandla föräldrar till en 1 ½ åring på detta sätt? Ljumskbråck kan leda till ett livshotande tillstånd om de spricker! Vad hade hänt om vi inte hade haft en operation inplanerad? Hade vår son då varit vid liv idag? Att gå nästan 8-9 månader med ljumskbråck är inte mänskligt? Det gör ont!
*Operation numer ETT okt/nov 2010 på Barnkirurgen i Lund.
Läkare/Kirurg som skulle utföra ingreppet Retentio testis valde att när Noel var sövd "testa" att dra ner testikeln/testiklarna. (Noel var då redan 1 1/2 år och vi fick information när Noel föddes att detta ingrepp SKA utföras vid exakta åldern av 1-år.) "Neddraget" misslyckades och testikeln vandra upp igen. På återbesök i maj-2011 fick vi veta att en 2:a operation är nödvändig och ska utföras AKUT pga. Noel´s "höga" ålder. Denna "AKUTA" operation ägde rum 3/10-11 då även ljumskbråcket vi tidigare sökt vård för upptäcktes och togs bort.
Är 5 månader normal väntetid för en Akutoperation?
Efter operationen fick vi föräldrar veta att "testikeln är liten och klen och nog INTE kommer klara sig" något som kunnat undvikas om Operation 1 i nov 2010 utförts i tid.
Efter operationen som utfördes den 3/10-11 har vi fått söka vård till Noel 5 gånger.
1:a gången på Capio Citykliniken i Ängelholm pga. oro att såret inte läker som det ska. Distriktsköterskan kollade såret och tyckte det såg bra ut och vi blev hemskickade.
2:a gången den 30/10-11 på akuten i Helsingborg, Noel kunde inte kissa och hade väldigt ont, grät och tog sig på pungen så vi misstänkte smärtor i såret. På sjukhuset lyckades man få Noel att kissa i en mugg, urinodling togs och vi blev hemskickade igen.
3:dje gången den 12/11-11 på akuten i Ängelholm, en läkare kollade Noel men hänvisade till Barnkirurgen i Lund pga. att det är där ingreppet utförts.
4:de gången den 14/11-11 körde vi till barnakuten i Lund efter att på morgonen ringt Barnkirurgens rådgivning. Det utlovades på telefon att m vi kom mellan 12-13 skulle vi få träffa Anna som den 3/10-11 opererade Noel. 11.15 var vi där och 12.00 blev vi inskrivna, enligt sköterskan som tog emot oss skulle detta vara ett HÖG-prioriterat fall pga. Noel´s smärta och blodet i Noel´s blöja som uppmärksammades vid inskrivningen. 15.00 kom Mette in kollade och "pillade" (på vad vi kallar en boll i Noel´s sår) vilket resulterade i att Noel grät hysteriskt. Mette sa något om att detta MÅSTE åtgärdas och sprang för att hämta en annan läkare/kirurg. Han kom in och kollade snabbt på Noel och menade på att detta INTE gjorde ont på Noel, att det är inbillning av oss föräldrar. Mette nämnde då inget om att Noel grät vid beröring eller om blodet i blöjan, varför inte säga något så viktigt?
Den manliga kirurgen/läkaren skickade hem oss och utlovade en återbesöks tid inom 14 dagar om det inte är bättre då så sätts penicillin in. Varför gjordes ingen odling för att kunna utesluta infektion osv då? Varför sattes penicillin inte in direkt?
Den 17/11-11 kom kallelsen till detta återbesök ner i brevlådan. 13/12-11 var vi välkomna tillbaka med Noel. Enligt mina beräkningar är det 31 dagar efter besöket, alltså 17 dagar efter vad som blev utlovat. Är det mänskligt att gå med smärta och infektion så länge?
Efter att jag fått denna kallelse ringde jag patientnämnden och kom i kontakt med Åsa Lindberg, jag förklarade allt och fick då frågan om jag vill gå vidare med detta och fick information om hur jag ska gå tillväga.
Den 18/11-11 Ringde jag till tid bokningen på Barnkirurgen i Lund, förklarade mitt missnöje om tidsramen på 14-dagar och bad dem avboka tiden för att få en snabbare tid. Informerade även då om mitt samarbete med patientnämnden. Ca: 10 minuter efter detta samtal blev jag uppringd av en verksamhetschef (tror jag!) jag förklarade och berättade allt. Av någon konstig anledning hade hon en tid till mig direkt?! Jag förklarade att jag inte har bil eller möjlighet att ta mig 7 mil, så hon ber mig besöka sjukhuset i Ängelholm så infektionsprover kan tas. Hon säger även i detta samtal att det uppmärksammats under Operation numer ETT i okt/nov 2010 att testikeln redan då var liten och klen, varför gjordes då operationen inte ordentligt direkt? Nu mister antagligen min son sin ena testikel pga. läkarens SLARV!
5:e gången den 20/11 där infektionsprover ÄNTLIGEN togs, något som kunnat göras mycket tidigare. Fick även veta att denna "boll" är i vägen för att såret ska kunna läka ihop och den går att ta bort, vilket läkaren tycker att den ska.
Noel är idag en hyfsat pigg 2 1/2 -åring som under ca: 1-års tid har utsatts för smärtor pga. ljumskbråck och operationer. Han har idag ont i pungen som blöder till och från, kan knappt sitta i bilbarnstol, barnmatstol pga. smärtan som uppkommer av tryck på pungen. Varje gång han kissar skriker han i smärta då det svider när urinen kommer på "bollen/såret" som ibland även blöder. Noel är vaken mycket på nätterna och har ont och får dagligen Alvedon för att slippa sin smärta. Är detta rätt behandling av ett litet barn? Jag anser att det finns brister kring Noel´s vård och bemötande av oss föräldrar på många ställen. Nu har vi fått tid den 6/12-11 på barnkirurgen i Lund för att det ska kollas om han behöver opereras eller inte. Vilket vi anser att han ska, ska han behöva ha ont mycket längre? Hur många veckor/månader till ska vår son vara fullproppad med Alvedon och ha ont? Räcker det inte med att vi ska behöva vänta på svar i 6 månader om testikeln klarar sig eller inte? 6 månader i oro om han ska behöva opereras för det igen, vilket blir en 3:dje operation pga. samma sak. Vad vi fått veta har han 1 frisk testikel, ska man inte försöka vara rädd om den då, genom att undvika sår och smärtor i pung och kring testikel.
Upprörd, arg och besviken mamma Angelica Ljunggren.
Nu måste jag göra vid mig för att springa till jobbet..
