Lillebror Noel!

Idag börjar jag jobba vid 12 så jag och barnen hinner lite mys och bus nu på morgonen, men just nu sitter de och myser och kollar på barnkanalen så då kan jag passa på här :)

Måste säga att jag bara ÄLSKAR mitt jobb, de är roligt, inspirerande, motiverande och glädjande att träffa och se alla ungdommarna varje dag, lyckas och utvecklas :)

I går va de julpyssel på dagis och då gjorde barnen typ ljuslycktor, vi fika lite och barnen busade en massa :) (Bild kommer på ljuslycktorna, när jag tait hem dem!)

I söndags blev de lite pyssel hemma innan barnen skulle lägga sig, de blev nejlikor i apelsin och vi skrev julkort så här såg det ut:



-Älskar mina små änglar :)

Nu tror jag att journalkopiorna från Ängelholm kommit iaf :)
Fick en avi igår där de står att jag har ett rek brev på posten, måste ju vara dem!! Då är det bara att vänta på Lunds och Helsingborgs!
Sen har jag förhoppningsvis alla namn, datum osv klart :)

Förhoppningsvis får jag väl snart lite brev från socialstyrelsen och LÖF också..
Barnens sjukhus historia håller jag på med då och då, men de går lite segt!

Sen barnen kom hem i Söndags har det varit fullt upp med julpyssel här hemma, på deras dagis och detta kombinerat med jobb.

Tur man har mobilen :) Just nu önskar jag bara att det funnits en app till min kära mobil också, vet ju att blogg.se har en till iphone. Borde finnas till de som har Samsung apps eller android market också. Tycker iaf jag! De är "lite" jobbigt att blogga från mobilen Internet med de går :)

Snart så styr vi bilen mot en by här i närheten för att packa, kasta och städa, inte den roligaste lördags sysslar kanske men de ska bli så underbart och mysigt när de blir klart :)

Min förkylning har blivit 100 ggr värre likaså hösten :( Känns som om jag ska typ hosta ut lungorna :/ Får bli lite hostmedicin och slemlösande innan vi drar. För er som varit hemma hos mig innan, jag har gjort om
i vardagsrummet, NY soffa och det blev skit bra :) Jämfört med innan ser lägenheten nu färdig ut :) Innan såg de mer ut som om allting var kastat och halvfärdigt!! (Bild kommer när Internet behagar att fungera). Dricka upp kaffet nu sen kör vi. Trevlig lördag allihopa :)

Självklart så ringde mitt andra jobb igår och ville att jag skulle jobba och SJÄLVKLART tackade jag ja till de :) Men när jag på min rast kollar mobilen så har jag såklart missat samtal och inte av vem som helst, utan verksamhetschefen från barnkirurgen :/ Samtalet jag väntat på hela veckan har jag nu missat :( Buhhh!

Jaja sånt som händer :/ Efter jobb hämtade min kära vän Heidi mig och vi körde på en upptäcktsfärd som började med outlet i Helsingborg, Ikea, coop, toys'r us och barnens hus. Blev hel dag :)
Nu är allt adventspynt klart här hemma, köpte det sista som behövdes och lite annat smått och gott, bland annat en fin lampa till databordet :) Nu kollas det idol och äts ikeas kanelbullar :)

-Saknar mina små busfrön enormt mycket, snart söndag och jag får PUSSA en massa på dem <3 (bloggar från mobilen därför blir de innan radbyte osv i texten :/ Fixar de på datan senare.)

Angelica heter den som sitter bakom skärmen och bestämmer vad som ska skrivas.
Jag är en 24-årig 2 barnsmamma som bor i hålan Ängelholm.
Född och uppvuxen i Hyllinge för att sedan styra mot Ängelholm i tonåren, har även hunnit med att bo i Orsbyn, en liten skit by mitt i Dalslands vackra skogar.
Efter denna 10 månaders tripp (Dalsland) så flyttade jag hem igen, levde livet i Änglastaden, jobba och fick min första lägenhet och även min andra och tredje.

1 mars 2008 på sjukhuset i Helsingborg fick jag veta att jag var gravid, misstankarna hade funnits där ett tag, men inga tester visade positivt. Ja jag vill ju inte påstå att jag hoppade av lycka pga omständigheterna jag befann mig i just då. Efter en veckas vistelse på sjukhuset kom jag äntligen hem, köpte en sticka som jag kissa på och den visade stort och tydligt, GRAVID!
Tankarna far runt i skallen, hur ska vi klara detta, jag är ju så UNG?!?, vi har för liten lägenhet osv!
Pyret var ju självklart mer välkommet än något annat och beräknat datum blev 9 November 2008.
Denna busiga lilla bebbe, ville ut till och från hela tiden från vecka 22, men jag och med stor hjälp av briccanyl stannade denna lilla pyret kvar i magen till den 14 Oktober, då ca: 4 veckor förtidigt.

Denna busiga lilla bebis är idag 3 år och heter Novella, mammas lilla hjälpreda som älskar att få hjälpa till oavsett vad det gäller bara hon får göra som mamma, hon älskar att leka med sina dockor, göra egna armband/halsband, mysa och titta på film är ochså bland favoriterna.

Veckorna gick och de började luta åt Novella´s dop. Då en dag min kära granne säger till mig när vi står och röker.
-Men Angelica, du har ju mått väldigt dåligt på sista tiden, dags att göra ett grav-test kanske?
Jag skrattar bara åt henne skakar på huvudet och menar på att nej nu är de minsann din tur att vara gravid och njuta, jag kommer ha fullt upp med att jaga en liten ;)
Min ror när jag sedan var och handla fanns dock kvar, på kvällen var det fest som gällde och Novella skulle lämnas bort.
Detta var den 16 Januari 2009 3 månader efter Novellas födelse.
Jag gjorde ett grav-test för säkerhets skull efter som vi skulle på fest, det SKREK GRAVID om testet.
Tårarna kom sprutandes av lycka? Ja det tror jag nog!
Jag gick ut från toaletten tittade på min dotter och sa, Novella du får tydligen bli stor snabbt för du ska bli storasyster!

Denna lilla parvel var besäknad den 2 September -2009
Men liksom Novella ville denna lilla parvel ut mycket tidigare, graviditeten från vecka 25 kantades av inläggningar på BB, förlossningen för att få briccanyl sprutor osv..
Men Söndagen den 5 Juli 2009 vaknade jag av konstiga smärtor i magen, allt hade varit bra ca: 2 veckor, oron kom direkt liksom slemproppen?!?! PANIK, visste inte vad jag skulle göra elller ta vägen, ca: 15 min efter slemproppen kom allt vatten.
Det var bara att klä sig och åka in direkt. Min älskade mamma tog hand om Novella.
Jag visste att det var alldelse förtidigt och att det skulle innebära en Neonatal vistelse om parvlen kom, så oron var dubbel, dels för parvlen hur han skulle klara sig osv och dels för lilla Novella.
Men han gav sig inte, på kvällen den 5 Juli 2009 kom han ut i världens fast lillebror Noel.

Exakt 8 månader 3 veckor och 1 dag är det mellan syskonen Novella och Noel <3
(Tidningarna fick såklart nys om detta och alla artiklar läggs upp i ett annat inlägg!)

Åren har gått sedan både Novella och Noel föddes och de har kantats av sjukhusbesök, läkare, oro, misstag i vårde osv! (skrivs i ett annat inlägg!)

Men självklart har det varit år av LYCKA att få vara mamma till dessa underbara skapelser MINA barn!

Har dessa barn ingen pappa undrar kanske någon nu!
Jo de har dem, men vi lever inte tillsammans längre.
I Februari i år började Novella och Noel bo varannan vecka hos mig och sin pappa, det var väldigt jobbigt i början och saknaden finns där fortfarande på veckorna när de är hos sin pappa.
Men det blir mycket enklare för varje vecka som går!
Samtidigt som saknaden efter barnen är SJUKT stor är jag överlycklig att barnen har en pappa som VILL och KAN ta hand om dem varannan vecka!


Jag har min ÄLSKADE pojkvän, mamma, pappa syskon, familj osv men anser att jag inte ska skriva om dem, just nu, de kommer dyka upp lite här och var i bloggen ändå.
Då jag bloggar till Noel´s födel så kommer min mamma skrivas som mormor ibland, likaså pappa kan bli morfar, systrar och bror kan bli moster och morbror!

Grymt roligt med så många som läst redan :)
Bloggen har inte ens funnits 1 dag och redan över 80 unika besökare över 120 sidvvisningar.

Något jag dock tycker är lite märkligt är att de människorna som klappat mig på axeln och inte alls tagit mig på allvar, menat på att jag är tramsig, nu helt plötsligt känner medlidande och tycker synd om oss, när sanningen kommer fram ser man ju verkligen vem som faktiskt bryr sig och stöttar!!

Som jag skrev innan är jag inte ute efter att folk ska tycka synd om oss utan isf bara tycka synd om Noel. Jag skriver/dokumentera allt här för att jag själv ska få ut allt och för att Noel en gång i tiden ska få inblick i hur allt faktiskt låg till när han var liten.

Jag vill även att alla som söker sjukvård ska stå på sig och vara hårda, vården är till för att hjälpa inte för att ge vissa människor lön! Stå på er, våga säga i från är något galet tveka inte att ringa patientnämnden eller ANMÄL!!
En läkare kan inte med bara ögat se om något tex invärtes är tokigt. Kräv prover, kräv ultraljud, kräv allt som behövs för att få svar på era frågor!

Tex idag hörde jag något hemskt av en vän: En vän till henne åkte till Helsingborg med sin sjuka son i Söndags men blev hemskickade igen. I måndags gick hon till vårdcentralen där det visar sig att denna lilla pojke har dubbelsidig lunginflammation, öroninflammation och halsfluss! Hur kan man som läkare undrar jag då missa en dubbelsidig lunginflammation?? Denna läkare kommer säkert komma undan med detta om inte mamman anmäler vilket jag tycker man ska. Hur många fel diagnoser kommer denna läkare annars ställa? Kommer denna läkare någon gång bli någons DÖD?

Vi i Sverige ska ha så bra sjukvård, var och på vilket sjukhus undrar man då? Detta är en SKAM! Nej fy fan va förbannad jag blir nu igen, men inget förvånar mig längre!

Detta är vad jag skickat till LÖF och socielstyrelsen.
Vad vi vill anmäla:

*Läkaren i Helsingborg som inte trodde mig och Noel´s pappa när vi kom in "akut" och sökte vård för vi misstänkte ljumskbråck, blev skickade till kvälls/helg-mottagningen. (Tidig vår 2011) Läkaren kollade och klämde "lite snabbt" på Noel´s mage/ljumske. För att sedan skicka hem oss i tron att det INTE var något ljumskbråck och att vi kunde ge honom Panodil vid behov.

Det visade sig vid mycket senare tillfälle att vi föräldrar hade rätt. Vid planerad operation 3/10-11 av Retentio testis på barnkirurgen i Lund delgav vi våra misstankar som fanns kvar och det upptäcktes under operationen att vi hade rätt.
Hur kan man behandla föräldrar till en 1 ½ åring på detta sätt? Ljumskbråck kan leda till ett livshotande tillstånd om de spricker! Vad hade hänt om vi inte hade haft en operation inplanerad? Hade vår son då varit vid liv idag? Att gå nästan 8-9 månader med ljumskbråck är inte mänskligt? Det gör ont!

*Operation numer ETT okt/nov 2010 på Barnkirurgen i Lund.
Läkare/Kirurg som skulle utföra ingreppet Retentio testis valde att när Noel var sövd "testa" att dra ner testikeln/testiklarna. (Noel var då redan 1 1/2 år och vi fick information när Noel föddes att detta ingrepp SKA utföras vid exakta åldern av 1-år.)  "Neddraget" misslyckades och testikeln vandra upp igen. På återbesök i maj-2011 fick vi veta att en 2:a operation är nödvändig och ska utföras AKUT pga. Noel´s "höga" ålder. Denna "AKUTA" operation ägde rum 3/10-11 då även ljumskbråcket vi tidigare sökt vård för upptäcktes och togs bort.
Är 5 månader normal väntetid för en Akutoperation?                                                                             
Efter operationen fick vi föräldrar veta att "testikeln är liten och klen och nog INTE kommer klara sig" något som kunnat undvikas om Operation 1 i nov 2010 utförts i tid.

Efter operationen som utfördes den 3/10-11 har vi fått söka vård till Noel 5 gånger.
1:a gången på Capio Citykliniken i Ängelholm pga. oro att såret inte läker som det ska. Distriktsköterskan kollade såret och tyckte det såg bra ut och vi blev hemskickade.

2:a gången den 30/10-11 på akuten i Helsingborg, Noel kunde inte kissa och hade väldigt ont, grät och tog sig på pungen så vi misstänkte smärtor i såret. På sjukhuset lyckades man få Noel att kissa i en mugg, urinodling togs och vi blev hemskickade igen.

3:dje gången den 12/11-11 på akuten i Ängelholm, en läkare kollade Noel men hänvisade till Barnkirurgen i Lund pga. att det är där ingreppet utförts.

4:de gången den 14/11-11 körde vi till barnakuten i Lund efter att på morgonen ringt Barnkirurgens rådgivning. Det utlovades på telefon att m vi kom mellan 12-13 skulle vi få träffa Anna som den 3/10-11 opererade Noel. 11.15 var vi där och 12.00 blev vi inskrivna, enligt sköterskan som tog emot oss skulle detta vara ett HÖG-prioriterat fall pga. Noel´s smärta och blodet i Noel´s blöja som uppmärksammades vid inskrivningen.  15.00 kom Mette in kollade och "pillade" (på vad vi kallar en boll i Noel´s sår) vilket resulterade i att Noel grät hysteriskt. Mette sa något om att detta MÅSTE åtgärdas och sprang för att hämta en annan läkare/kirurg. Han kom in och kollade snabbt på Noel och menade på att detta INTE gjorde ont på Noel, att det är inbillning av oss föräldrar. Mette nämnde då inget om att Noel grät vid beröring eller om blodet i blöjan, varför inte säga något så viktigt?                                       
Den manliga kirurgen/läkaren skickade hem oss och utlovade en återbesöks tid inom 14 dagar om det inte är bättre då så sätts penicillin in. Varför gjordes ingen odling för att kunna utesluta infektion osv då? Varför sattes penicillin inte in direkt?

Den 17/11-11 kom kallelsen till detta återbesök ner i brevlådan. 13/12-11 var vi välkomna tillbaka med Noel. Enligt mina beräkningar är det 31 dagar efter besöket, alltså 17 dagar efter vad som blev utlovat. Är det mänskligt att gå med smärta och infektion så länge?    
Efter att jag fått denna kallelse ringde jag patientnämnden och kom i kontakt med Åsa Lindberg, jag förklarade allt och fick då frågan om jag vill gå vidare med detta och fick information om hur jag ska gå tillväga.

Den 18/11-11 Ringde jag till tid bokningen på Barnkirurgen i Lund, förklarade mitt missnöje om tidsramen på 14-dagar och bad dem avboka tiden för att få en snabbare tid. Informerade även då om mitt samarbete med patientnämnden. Ca: 10 minuter efter detta samtal blev jag uppringd av en verksamhetschef (tror jag!) jag förklarade och berättade allt. Av någon konstig anledning hade hon en tid till mig direkt?! Jag förklarade att jag inte har bil eller möjlighet att ta mig 7 mil, så hon ber mig besöka sjukhuset i Ängelholm så infektionsprover kan tas. Hon säger även i detta samtal att det uppmärksammats under Operation numer ETT i okt/nov 2010 att testikeln redan då var liten och klen, varför gjordes då operationen inte ordentligt direkt? Nu mister antagligen min son sin ena testikel pga. läkarens SLARV!
5:e gången den 20/11 där infektionsprover ÄNTLIGEN togs, något som kunnat göras mycket tidigare. Fick även veta att denna "boll" är i vägen för att såret ska kunna läka ihop och den går att ta bort, vilket läkaren tycker att den ska.

Noel är idag en hyfsat pigg 2 1/2 -åring som under ca: 1-års tid har utsatts för smärtor pga. ljumskbråck och operationer. Han har idag ont i pungen som blöder till och från, kan knappt sitta i bilbarnstol, barnmatstol pga. smärtan som uppkommer av tryck på pungen. Varje gång han kissar skriker han i smärta då det svider när urinen kommer på "bollen/såret" som ibland även blöder. Noel är vaken mycket på nätterna och har ont och får dagligen Alvedon för att slippa sin smärta. Är detta rätt behandling av ett litet barn? Jag anser att det finns brister kring Noel´s vård och bemötande av oss föräldrar på många ställen. Nu har vi fått tid den 6/12-11 på barnkirurgen i Lund för att det ska kollas om han behöver opereras eller inte. Vilket vi anser att han ska, ska han behöva ha ont mycket längre? Hur många veckor/månader till ska vår son vara fullproppad med Alvedon och ha ont? Räcker det inte med att vi ska behöva vänta på svar i 6 månader om testikeln klarar sig eller inte? 6 månader i oro om han ska behöva opereras för det igen, vilket blir en 3:dje operation pga. samma sak. Vad vi fått veta har han 1 frisk testikel, ska man inte försöka vara rädd om den då, genom att undvika sår och smärtor i pung och kring testikel.

Upprörd, arg och besviken mamma Angelica Ljunggren.



Nu måste jag göra vid mig för att springa till jobbet..